onsdag 10 december 2014

Syslöjd ht 2014

Syslöjd - utvärdering

På syslöjden 2014 har vi fått lära oss hur man vävar och stickar.

När vi vävde lärde jag mig hur man trär en vävram ( en rund träcirkel med 25 hål ). Då använde man en mattvarp som är en stark tråd. Man trär mattvarpen vid ett hål, sedan trädde man genom det motsatta hålet, sedan gick man ett steg åt ena hållet och trädde genom motsatta sidan. När man trädde ramen använder man en ryanål som är lite grövre än en vanlig broderinål. Det gick rätt så snabbt för mig eftersom jag sedan innan är van vid att använda tråd.

    När vi vävde använde vi oss inte av vävtråd, utan vi skulle återanvända material. Att återanvända material är bra för miljön eftersom tygen eller trådarna antagligen är gjorda på en fabrik som släpper ut massa avgaser, så det är bra att ta vara på så mycket som möjligt. Jag använde mig av plastpåsar, rullar från gamla filmer och gammalt tyg som jag klippte i smala remsor.

     När man väver går man bara över, under över trådarna hela tiden. Först visste jag inte hur jag skulle byta material. Så under halva cirkeln hade jag bara fortsatt med det andra materialet utan att fästa ändarna på något vis. Efter det lärde jag mig hur man bytte färg. Det som var roligt med detta var att jag egentligen aldrig tänkte på att färgerna skulle passa! Jag bara slängde in olika material och färger och tyckte det blev bra ändå.

På de yttersta varven använder man sig av en mattvarp, så att det ska bli en snygg avslutning. Allra sist sydde jag en kant med ett akrylgarn.

   Jag tror jag var lite för hårdhänt när jag skulle väva in mattvarpen och det resulterade i att jag fick ett litet kupolformat arbete. Men eftersom vi bara vävde för att testa det spelade inte det någon större roll.

Slutresultatet. Och som det syns på bilden har jag inte tänkt på att färgerna ska passa.

Det var lite lättare att sticka, eftersom jag redan kunde det. När man stickar använde man sig av stickor, jag använde nummer fyra. Vi fick testa på aviga maskor (am), räta maskor (rm), enkel resårstickning, vanlig resårstickning och slätstickning. Jag använde mig av ett neongult akrylgarn

   När man stickar räta maskor får man den räta maskan mot sig, alltså den som ser ut som ett "V". När man stickar aviga får man den motsatta sidan mot sig. Jag tycker att det är lättare med räta maskor för då behöver man inte tänka på att garnet ska vara framför stickan.

   Enkel resårstickning innebär att man stickar en rät, en avig, en rät, en avig osv. Då drar det ihop sig lite. Men vanlig resårstickning innebär att man gör två aviga, två räta, två aviga, två räta osv. Då drar det ihop sig lite mer. Jag föredrar vanlig resår eftersom det syns mer att det är resår då. Det finns ofta resår i ändarna på en tröja, då man vill att det ska dra ihop sig. Då tycker jag att det ska synas lite.

  På slätstickning stickar man vartannat varv avigt och vartannat rät. Då får man hela tiden den vågiga sidan som avigsida, och man får alla "V" på rätsidan. Då blir det lite slätare än om man bara skulle göra räta. Det är ofta den tekniken som finns på tröjor, men då är det maskintillverkat så det är väldigt smått.

    När jag skulle börja med den enkla resårstickningen visste jag inte hur jag skulle ändra varv, så det blev fel. Alltså där det skulle vara en rät maska blev det en avig. Det blev mosstickning, då blir det lite "bulligt". Där fick jag lära mig hur det ska se ut om man gör en avig och en rät maska. Men att lära sig mosstickning är väl inte så dumt?

Men det är ju inte roligt att bara fortsätta sticka hela tiden när man redan kan det, så nästa gång ska jag pröva på olika mönster, till exempel flätor eller reliefmönster. Då får jag en lite mer utmanande uppgift.
Maskorna längst ner är bara räta och de maskorna där uppe är slätstickning + ett varv mosstickning.


Sluresultatet. Nerifrån - upp: räta maskor, slätstickning, ett varv mosstickning, enkel resår, vanlig resår.


torsdag 4 december 2014

The Liverpool Goalie

Vi har sett en film som handlar om en kille som heter Jo. Filmen börjar inne i Jos klassrum en vanlig dag. De välkomnar en ny tjej till klassen. Tjejen presenterar sig själv som Mari och att hon gillar att spela fotboll. Först ser inte Jo det som något anmärkningsvärt att en tjej spelar fotboll, men sedan visar det sig att hon gillar ekvationer, precis som Jo. Genast börjar Jo att dagdrömma om att det bara är han och Mari i hela klassrummet och att Mari slänger förälskade blickar mot Jo.

I mitten av filmen blir Jo tvingad att göra mobbaren Tom Eriks läxor. Alla i Jos klass samlar på fotbollskort. Men ett kort är väldigt svårt att få, Liverpools målvakt. Jo fick just det kortet och skickar hem alla i sin klass till han själv för att visa upp kortet. Men när han väl ska visa det är det borta! Jo misstänker direkt Tom Erik och gör inbrott i hans hus. Men han blir upptäckt och hoppar från taket och dödar en hund. Det visar sig senare att det var Jos bästa vän Einar som hade stulit kortet. Det går även upp för Jo att Einar har hemliga träffar med Mari och han blir svartsjuk på Einar.

Det slutar med att Jo säger till Tom Erik att han aldrig mer ska slå eller mobba någon. Jo fick honom att svära på det genom att krossa hans hand när de skulle göra handslag.

Persongestaltning

Jo är en kille på 13 år som älskar att lösa svåra och komplicerade ekvationer mer är något annat, eller iallafall till den dag då han träffar Mari. Det som är speciellt med Jo är att han dagdrömmer väldigt ofta, flera gånger per dag. När han dagdrömmer får han ett drömuttryck i ansiktet och befinner sig plötsligt på en annan plats. Kanske, om han drömmer om kärlek, på en varm och härlig strand i solnedgången tillsammans med Mari. Men Jo dagdrömmer väldigt sällan om kärlek; hans dagdrömmar handlar oftast om överdrivna händelser som kan inträffa om han han inte är försiktig, han kan ju bli mosad av fotbollspelare ute på fotbollsplanen! Eller varför inte bli levande begravd under jord som väger lika mycket som tre tjocka grisar?

Jo har blont hår som ett somrigt kornfält en varm och härlig sommardag. Han har ett hästliknande och avlångt ansikte med inåtbuktade kindben som konkava linser. Hans ögon är mörkbruna som barken på ett levande och friskt ekträd. Huden är kritvit som att han inte sett solen på många långa, tråkiga månader. I jämförelse med alla andra är han lika liten som ett skrumpet äpple i en silverglänsande skål full med guldglänsande, klotformade apelsiner. Han har en ovanligt lång och fräknig näsa som näbben på en hackspett. Händerna är lika starka som en gorillas, men de resterande delarna av kroppen har lika mycket muskler som en enkel brytbar pinne. Jos armar och ben är spinkiga som en nyfödd bebis. Framtänderna är stora som en vild bäver och vita som ett bländande snötäcke en kylig vintermorgon. Han klär sig lätt med inga betydelsefulla eller anmärkningsvärda kläder, det är oftast enfärgade och tråkiga som en gråaktig höstdag med gråa moln som svävar över himlen.

Jo är en lättpåverkad person. Man får honom lätt att göra det man vill att han ska göra. Det som gör Jo glad är när han sitter ensam på sitt rum och löser ekvationer. Jo har ett tunt skal som skinn, han vågar inte stå för vad han säger. Om han blir riktigt rasande får han en mördande blick som en frustande tjur och använder sina starka händer för att knäcka knotorna på den andra personen. Men det är inte ofta. Faktiskt är det lika sällan han blir arg som en padda löper amok. Om Jo blir rädd drar han sig undan som en mus som försöker gömma sig från katterna. För övrigt är Jo en tystlåten kille som gillar att samla på fotbollskort.

Kromatografi 4/12-2014

Uppgift: vi skulle utföra kromatografi på tuchpennor. Kromatografi är när man fordelar olika ämnen.

Syfte: vi skulle undersöka hur olika ämnen påverkas av andra ämnen, och för att se hur vatten är som lösningsmedel.

Hypotes: vi trodde att färgerna skulle fördela sig och bilda andra färger, eftersom färgerna skulle lösa upp sig och blanda sig.

Kemikalier: egentligen inga kemikalier, men tuchpennor kan räknas som kemikalier.

Material: lila, blå och gröna tuchpennor, ett filtrepapper och en bägare.

Utförande: vi klippte ett filtrepapper ca 4 cm bred. Vi ritade upp tre färgfläckar en liten bit upp från nederkanten. Färfläckarna ska ha ca 2 cm mellanrum. Sedan tog vi bägaren och fyllde den med 1 cm vatten. Vi vek filtrerpappret över en penna och hängde den över bägaren, det varr noga med att flöckarna inte fick nudda vattnet. Vi väntade på en förändring.


Resultat: färgerna steg och delade upp sig i olika färger.
Den bruna färgen delade upp sig i orange och grön, medan den blå och den lila förblev deras ursprungliga färger.

Slutsats: vatten är ett bra lösningsmedel och färger är vattenlösliga. Vissa färger är mer vattenlösliga än andra och därför löser de sig mer och stiger högre. Den bruna delade upp sig i grönt och orange eftersom orange + grön = brun.

Felkällor: det kunde ha varit en bättre brun tuchpenna.

Labbkompis: Emelie A och Emmie. Samarbetet fungerade bra.